fredag 4 januari 2013

Leva och bo

Det är intressant med små tecken och beteenden man har för sej som man inte vet om själv. Maken har till exempel lagt märke till att om jag inte hänger upp handväskan på sin vanliga krok när jag kommer hem, utan bara slänger den i soffan och låter den ligga där, då har det varit en dålig dag. Häromdagen när jag kom hem erbjöd han en uppmuntringsresa till IKEA helt ur tomma intet tänkte jag, men då hade jag både kastat handväskan och låtit bli att tända ljusslingorna. Då måste det vara riktig illa menade han. Det räckte dock med en kopp kaffe så blev det bättre.

5 kommentarer:

Monica sa...

*skratt*, bra att han är uppmärksam, jag gör lite lika, i alla fall om jag är riktigt trött och det värker i hela kroppen, släpper väskan i hallen och kappan och det värker så jag vet inte vad, allting smärtar, då kan jag småspringa på Rustamattan i 5 min, stretcha ut på golvet och försöka få liv i kroppen och far din gör en kopp kaffe med en liten chokladbit till och det blir förvånansvärt uthärdligt. Möjligen kan jag bli uppiggad av att gå genom hela Plantagen och studera alla växter (lite vårt Botan;-) fast en annan dag då:-)

Saltistjejen sa...

Hahaha! Ja du nog har vi säkert lite olika vanor och ovanor beroende på humöret och dagsformen. :-)
BRA att din man är så uppmärksam!
Kram!

Steel City Anna sa...

Mamma: Med kaffe kommer man långt :)

Saltistjejen: Ja, och att han gillar IKEA :)

Karin sa...

Vilken fantastisk man! Jag brukar också få en tur till Ikea när jag är lite down. Tänk så glad man kan bli. Och kaffe, det sitter inte fel det heller!

Steel City Anna sa...

Karin: Nu har vi kaffe från IKEA, dubbel glädje :) Tänk, jag tyckte det var riktigt kul att åka till IKEA när jag bodde i Sverige också, så nu är det ju nästan omätbart roligt :)