tisdag 4 juni 2013

En kamp mot tiden

Den kommer närmare och närmare, kampen mot tiden, omänskligheten, bristen på respekt för vården, omsorgen och gamla människor som har byggt upp våra länder och krigat för friheten. Än så länge är det inte lika omöjligt som i det här klippet här hos mej, men det kanske blir. Hjärtat bara krymper och svider. Jag är rätt bra på schemaläggning och ekvationer, möjliga och omöjliga. Vill hemtjänsten i Uppsala ha hjälp så kan jag komma över som konsult ett par dagar, det är bara att fråga.

Ur led är tiden.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/vittnar-om-omojlig-tidspress-i-hemtjansten

6 kommentarer:

Monica sa...

Det där såg vi ikväll också. Och att det blivit så även här, vi har ju pengar och resurser, frågan är vart de tar vägen? 3 sekunder att hänga maten på dörren, ja jag förstår vad jag sett här.
Tänkte också på nu när naturen exploderar i kraft, så gräsligt:-) mycket ogräs det är överallt på offentliga platser! Ovårdat, gamla torra häckar får stå kvar och bli överväxta, gräs långt ut på trottoarerna, så många som skulle kunna arbeta med detta, inte bara vänta på att fördela sommarjobb till skollediga ungdomar utan de som aldrig arbetar. Det finns ju hur mycket jobb som helst inom alla områden. Tänk om vi kunde fördela arbetena vettigare. Men viktigare är att ge respekt till människan än rensa ogräs förstås.

Steel City Anna sa...

Mamma: vård får inte kosta någonting längre. Det är otroligt att det inte blir riots över det.

Steel City Anna sa...

Mamma: vård får inte kosta någonting längre. Det är otroligt att det inte blir riots över det.

Monica sa...

Ja jag läste igen alltihop i länken, det är sorgligt, det känns så fel alltihop. Ja riots skulle det bli.

annannan sa...

Utöver det centrala helt absurda i det här kan jag inte låta bli att tänka på den där historien om amerikanen som blev guidad i Stockholm och kom till Sergels Torg. Han undrade om tyskarna bombat sönder Stockholms centrum, varpå svensken svarade "Nej, det här har vi gjort själva".

Till skillnad från de länder som befinner sig i ekonomiska kriser och tvingas skära ner (och dit hör väl också Storbritannien idag) så har man alltså i ett välmående Sverige drivit fram det här på eget bevåg.

Om jag fattar det? Nej.

Steel City Anna sa...

Mamma: jag tycker att det är hemskt. Det är skamligt, och då är jag inte nån som skäms i onödan men det här skäms jag över.

Annannan: visst är det oerhört konstigt. Vi har haft tre riktigt svåra år här i England med en väldigt nedbantad budget, men inte i närheten av något som i klippet. Jag kan tänka mej att en orsak är att det inte verkar ställas några högre krav på chefer i Sverige inom den här sektorn. Uppenbarligen kan de inte räkna eller lösa enkla logiska och logistiska problem. Men även verkar de ha noll omsorg om sin personal. Skulle jag skicka ett så oartigt och nedlåtande brev skulle jag få gå nästa dag.