Sommar, plötsligt

Jag glömde helt bort att maj månad är över och vi redan är inne i juni såhär över helgen. Maj var en så snabb månad som bara rann förbi. Att det är sommar nu kan jag nästan inte förstå. Jag har ännu inte hämtat mej från chocken att vi hade så mycket snö i mars. Vädermässigt var maj en riktigt fin månad med många fina dagar. Alla blommor som slog ut på en gång och hann både vissna och försvinna innan man visste ordet av. Eurovision i Malmö av alla ställen och BBC som tyckte den svenska sketchen om hur vi velar, städar, super och svär var för osmaklig och visade en intervju med Bonnie istället. Alla textmeddelanden till den enda engelska vän jag har som delar min Eurovision-eufori och älskar saker som att Malta hade ordet "risk assessment" i sin sångtext. Långa dagar och tidiga mornar men jag har trots det tagit vara på tiden när den funnits, varenda liten droppe tid har vårdats ömt. Nu är det alltså juni. Hoppas insikten kommer innan sommaren är över.

Juni är den smärtsammaste tiden för alla utandsvenskar tror jag. För ingenstans i världen är det så vackert i juni som i Sverige. Stockholmsnatten. En skogssjö. Sommarängar. Det hade varit lättare om jag hade planerat in en resa kanske. Men det har av olika anledningar inte gått. Kanske till hösten.

Vaknar upp och förväntar mej att det ska se ut såhär fortfarande ibland.

Tid för eftertanke oväntat ofta i maj.

Klättrar upp för ett stup för att kunna ta den här bilden med förvånad make nedanför som håller i min handväska. Att en vitsippsbacke är som att hitta guld, det förstår han inte.

Pang bom så blev det grönt.

Födelsedag.

Saknaden.