söndag 29 september 2013

Midnatt

Det har varit en vacker solig dag som jag mest har sovit och sölat bort. Vilket i sej har varit skönt. Solljus genom sovrumsgardinerna, tid att äta god mat och titta på TV. Inte göra något särskilt. Jag minns knappt när jag senast hade en sådan dag. Jag vill inte slösa bort livet. Det finns så mycket att göra och se, och att plötsligt ha mer tid efter så många år under press har fått mej lite snurrig. Jag har kastat bort en sån massa energi, nu vill jag inte göra om det misstaget. Hade jag inte haft sån snuva och fortfarande lite ont i foten had jag nog givit mej iväg på ett litet äventyr någonstans. Kanske är det nyttigt att bli lite tjock i huvudet ibland och seg i kroppen. Vila.

Jag tycker det är så fint att jag skaffat mej rutiner. Lärt känna de lokala snabbmatsköken, cafeerna, personalen på närmaste post. Jag bytte efter åtta år apotek. Det kändes sorgligt och bra på samma gång. Det var en period bland de få fasta punkterna jag hade i livet, apoteket på West Street som alltid kom ihåg mitt namn och vad jag behövde. Jag fortsatte att gå dit även första gången vi flyttade till andra sidan stan. Jag orkade liksom inte med en enda förändring till. Men nu kände jag att det var dags att starta på nytt. Apoteket runt hörnet var väldigt trevliga och har dessutom öppet dygnet runt.

Kvällen avslutades med en middag på vårt favoritcafe, jag och maken. Det är en ny tradition som jag gillar mycket. Och en liten runda på Morrisons, där jag var totalt ensam i affären en timme innan stängningsdags. Det kändes lite kusligt. Men jag hittade två finfina aborrar som jag ska laga till imorgon. Att kunna planera en sådan sak, helt fantastiskt bara det. Det kunde jag aldrig förrut. Nu gäller det bara att vänja sej.

2 kommentarer:

Monica sa...

Underbart låter det trots influensa och stukad fot med sårskada! För allt är så mycket vettigare på alla sätt och en helt ljuvlig underbar glädje är ert fina hus! Så fint område med trevliga omgivningar, som att vinna högsta vinsten! Är som en dröm där ni bor tycker vi, far och mor:-)

Steel City Anna sa...

Mamma: Ja det är stor skillnad även om det händer mycket fortfarande :) Oerhört skönt att veta att vi inte behöver flytta, kanske nånsin mer :)