Äntligen, tänker jag, när jag vaknar på morgonen, har jag en ledig, blank dag. Även huvudet är blankt, sådär som bara en utsövd hjärna kan bli. Det är kanske därför jag inte kan värja mej mot den information som jag ser på min skärm - att människor i Gaza får ett sms att snart så spränger vi. Det tränger hela vägen in och på något sätt så förstår jag fast det är ofattbart. Men det går att föreställa sej att få ett sådant sms och inte ha någonstans att ta vägen. Det går att tänka sej det. Jag läser pedagogiska artiklar i punktform om varför det som sker sker. Men jag förstår ingenting. Vad kan någonsin förklara varför man dödar barn?
Jag läser vidare i kvällstidningarna om att 4 av 10 svenskar har problem med sina grannar. Vad man bråkar om? Att grannens växtlighet tränger in på den egna tomten. Att grannens katt kissar i trädgården.
Jag läser vidare om att Athena, som blivit anmäld för jag vet faktiskt inte riktigt vad, för även detta förstår jag inte, nu själv ska anmäla prinsessan som också sommarpratade om politik. Jag lyssnade på båda dessa systrar i förenad kamp mot främlingsfientlighet som jag såg det, och blir förbryllad att de nu tydligen krigar mot varandra. Polariseras, som i en Disneyfilm. Prinsessan sa någonting om att jämställdhet kanske inte var det viktigaste, och jag håller inte med, eftersom för mej så kommer jämställdhet först, men när hon sa det och hur hon sa det förstod jag vad hon menade och hon hade helt enkelt en annan åsikt. Jag tyckte att hon sa många andra viktiga saker, jag uppskattade att hon pratade om upptakten till första världskriget och drog paralleller till idag för jag tror att det är nödvändigt att påminna. Många verkar ha glömt, eller kanske missades historielektionerna från första början.
Men istället fokuseras det på punklåtar, och kanske finns det ett träd som skuggar min tomt, en träd som är min grannes träd. Och jag tänker att i de där pedagogiska artiklarna i punktform om varför det är krig borde läggas till - för att människan är intolerant och fokuserar på olikheter - för att vi inte lär oss av vår historia - för att det är omöjligt att älska sin granne, när dennes växtlighet tränger in på ens tomt.
3 kommentarer:
Otroligt bra skrivet och beskrivet!
Jag håller med.
Du skriver för övrigt alltid bra.
Och klokt.
Mamma: tack! Men sorgligt är det.
Elisabet: tack. När så många överväger att ringa polisen om ett staket är det ju inte så konstigt att det blir krig när grannlandet dödat ens släktingar, familjer och barn.
Skicka en kommentar