onsdag 26 november 2014

Dag 5. Karma.

Vaknar tidigt idag igen men ligger kvar i sängen en timme till. Gör frukost, saknar katten. Tror att makens svarta skor är katten och har ett ögonblick av vansinne när jag pratar med dem. Läser en tidning och sätter mej på balkongen. Där sitter en liten grå duva och tittar på mej. Den har snälla ljusbruna ögon och är helt orädd. Jag tänker på detta med nåd och karma, fast dessa två är oförenliga om man nu tror på det ena. Men jag tänker på karma iallafall, och undrar om det kanske alls inte är något att sträva emot att återfödas som en människa. Istället är det kanske den där duvan som vunnit högsta vinsten. Vingar, frihet, ett liv på en ö i ständig sol. När jag tänker detta tittar den på mej intensivt och hoppar närmare. Sen börjar den gå in i lägenheten. Jag ropar på maken att han måste schasa ut den, trots allt är det ju en råtta med vingar som de säger på alla mathygienskurser jag gått, även om jag känner att vi har fått någon relation, den där duvan och jag. På grund av detta kan jag inte schasa bort den själv. Den tittar förvånat, går ut i lugn takt till balkongräcket, hoppar upp, tittar på oss igen och flyger iväg. Värdigt, liksom för att den själv inte har lust att vara där den inte är välkommen.


Hit flög den.

2 kommentarer:

Monica sa...

Väldigt söt tycker jag:-), intressanta reflektioner och din lediga vecka tycks mig när jag läser dig än mer välbehövlig, en vecka går så fort men ljuvligt ändå med det avbrottet från vardagen och när du visste att jag tog hand om kissen helt fantastiskt så du kunde vara helt lugn:-), jag skulle inte lämna henne till någon tror jag så otroligt snäll som hon är, ja möjligen till mig själv då:-)

Steel City Anna sa...

nej katten kan man inte lämna bort till vem som helst, osäker på maken också :)