Dag 6. En Graciosa, tack.

Jag övertalar maken att en utflyktsdag är att föredra istället för stranden. Han är inte överförtjust, men lockas av picknick och äventyr när jag visar olika brochyrer. När vi är 600 meter över havet på slingriga vägar mellan vulkanerna blir det lite för äventyrligt för mej, men utsikten när vi kommer fram till Lanzarotes nordligaste udde är värt det. Den är magnifik. Otrolig. Jag drömmer om att bo i hamnen på den lilla ön Graciosa, som jag tycker låter som namnet på en pizza, ha en trädgård full av kaktus och hibiskus och en liten restaurang. En liten båt, en sju åtta katter och en välfylld bokhylla. Den som lever får se.

När vi tittat färdigt på utsikten åker vi till en undervattenslagun vilket även detta är fantastiskt. Blommor, självlysande krabbor, ett stort museum om vulkaner, massa ställen att fika och äta på.

På väg hem stannar vi vid olika vinodlingar i den svarta sanden. Det känns som vi har varit på en annan planet.

Utflyktsplatserna Mirador del Rio och Jameo del Agua kommer få egna inlägg för det förtjänar de!

Solnedgång från balkongen

Vinodlingar

Ett hus överväxt av blommor förevigades genom bilfönstret

Det är här jag ska bo

Eller kanske jag flyttar in här på hotellet.