tisdag 6 oktober 2015

St Nicholas Church

Kyrkan i High Bradfield är från 1100-talet och bland de vackraste platser jag någonsin besökt. Stor kyrkogård omgiven av ljunghedar, stenmurar, skog och ängar, kor och får betar ända in till gravstenarna och man måste öppna och stänga grindar hela tiden så de inte rymmer. Många gravar är väldigt gamla. Det finns ett vakttorn från 1700-talet bevarat där man höll utkik så inte folk stal kroppar och sålde till forskare. Rena rama Frankensteins monster i denna fridfulla miljö.





Vakttornet

Fåren bajsar lite här och där på gravarna




4 kommentarer:

Annika sa...

Den ser underbart vacker ut. Skulle gärna gå omkring där med min kamera själv och insupa atmosfären. OJ, jaha, så de stal lik förr i världen...ja, alltid lär man sig ngt nytt i bloggvärlden. Då kan jag förstå att vakttorn behövdes :-)

Steel City Anna sa...

Annika: haha ja det fanns stora pengar att hamta, de salde organ till forskning illegalt innan det blev lagligt och harjade om natterna pa kyrkogardarna. Inte manga sadana har vakttorn finns kvar men det var ganska vanligt. Spannande, skulle aldrig for mitt liv vaga bo dar men det var pelargoner och spetsgardiner i fonstrena :)

Monica sa...

Så otroligt stor kyrka och vacker! Och tillåtande, bra att fåren håller efter gräset och att de kan beta här i lugn och ro. Blir ofta förvånad att allt möts med sådan respekt, menar det finns miljoner gånger miljoner fler människor och av dem många tonåringar och barn hos er men aldrig ser jag någon förstörelse. Här är ju vanligt med både stölder på kyrkogårdar och i kyrkor och förstörelse i andra miljöer. Tror det är bra med mycket människor, liv och rörelse överallt och inte folktomt. Och många aktiva pensionärer, det ser man verkligen överallt som arbetar ideellt. Så blir de inte så deprimerade heller:-). Glömmer aldrig 90-åringen som hade fjärilssafari i de branta bergen i Castleton:-), en förstagångsupplevelse att se men nu är jag van:-).

Trodde det var blåbär från fåren:-), snyggt fotat!

Steel City Anna sa...

Mamma: jag tyckte det var lite roligt med farbajset, livet gar vidare i allra hogsta grad. Dansa pa min grav har man ju hort men bajsa pa min grav ar nat nytt :)

Ja, det ar mycket folk och aktivitet i denna kyrka. Pratade med minst tre tanter och en gubbe, han som hade en rottweiler som rusade fram till mej och slickade pa min hand, sedan satte sej vid mej och vantade pa husse som var skroplig och langt efter och ropade 'hon bits bara om jag sager till! Du ar val inte radd for hundar?'. Tur jag inte var det for just rottweilerhundar ser himla laskiga ut ibland.