tisdag 13 oktober 2015

Utan spår

Ett av alla mina besök på gamla kyrkogårdar ... Jag tycker det är så intressant med riktigt gamla gravar. En del är så välbevarade, andra nötta så kanske bara årtalet syns, inte vems grav det är. Jag tänker på Lagerkvists jag skall vandra ensam utan spår.




1639, några år efter att Gustaf II Adolf stupade i Lutzens dimma under det trettioåriga kriget. I England är det krig på alla möjliga håll och kanter. Ja, kanske var världen inte särskilt annorlunda. Det var krig här och inte bara där.
Många dog i den stora översvämningen i Sheffield 1864. 2007 hade vi en annan stor översvämning här.
The flood is a warning to me and you, står det. Intressant liten vers. Vems är felet när en olycka sker? Hur ska man hantera meningslösheten?


3 kommentarer:

Annika sa...

Ja, jag håller verkligen med dig. Att gå på kyrkogårdar och titta på gravar är verkligen kittlande för fantasin. Speciellt de äldre, de där man knappt kan se varje årtal eller namn, och som bara finns där bland de nyare gravarna.
OCH vilken kyrka du visar på bilden. SÅ vacker.
Krigskyrkogårdar har vi många här, inte minst Arlington Kyrkogård. Tror det är USAs största i sitt slag, den är enorm.
Men, det är oftast på sådana där mindre kyrkogårdar som fantasin kan börja skena iväg...

Monica sa...

Så intressant! Så fina gravstenar och som säger så mycket och ger annat att fundera på. Pär Lagerkvist skrev otroligt tänkvärt.

Steel City Anna sa...

Annika: det ar en tidig medeltidskyrka, har turen att ha flera sadana runtom i Sheffield. Jag tycker ocksa de ar valdigt vackra. Ibland finns sadana dar stockar och skampalar kvar fran den tiden, inte lika trevligt men val intressant! Det ar sa tragiskt men ocksa nyttigt att se krigskyrkogardar. Jag tror inte jag forstod vidden av hur manga som dog innan jag gjorde det.

Mamma: han ar min favorit, skriver sa enkelt och vackert.