fredag 27 november 2015

Leendet


Tidigare och tidigare vaknar jag av att någon sitter och betraktar mej mycket nära, någon som är mycket liten och har en mjuk nos som buffar lite försiktigt mot min näsa. När jag slår upp ögonen ser jag rätt in i detta väsen, en outgrundlig gulgrön blick möter min, men det är ganska lätt att räkna ut att det är mat som efterfrågas. Bara att masa sej upp. Sekunder efter att matskålen är renskrapad så tar den morgonpigga mattes filt och somnar djupt, med ett leende ända upp till öronen. Det är få som skulle komma undan med detta beteende, men jag kan ju inte annat än att le själv åt den där kurrande lilla nöjda varelsen med blekrosa trampdynor och så väldigt långa morrhår.

5 kommentarer:

Elisabet. sa...

Tänk, vilken oändlig glädje den katten sprider!

Ulrika sa...

Hon är ljuvlig! :-)

Steel City Anna sa...

Ulrika: det tycker jag med :)

Elisabet: verkligen, det räcker att jag tittar på henne så blir jag glad!

Monica sa...

Ljuvlig är hon:-)

Steel City Anna sa...

Mamma: det är läkande att se nån som är så 100% nöjd med tillvaron :)