torsdag 17 december 2015

Julklappar

Äntligen klar med flera sådana här lådor nu. Jag har givit några till en organisation som delar ut dem till hemlösa och en del ska jag och min vän åka runt med på någon av juldagarna. Det är så lätt att glädja någon! Bra grejer att ge är hygienartiklar såsom tandborstar, tandkräm, shampoo och så vidare, plastpåsar som man kan öppna och stänga (kallas ziplock bags här), ficklampor, anteckningsblock och pennor, mössor, vantar, halsdukar och varma tröjor, filtar, skor och jackor, bestick, mat som man kan äta direkt, vattenflaskor ... Gärna ett litet julkort med en julhälsning också. Många hemlösa har hundar och det kan verka fånigt att ge hundmat men tro mej, man kan bli allra gladast för en sån grej, att få ge sin trogna hund något.

Förrut träffade jag många hemlösa genom jobbet och det är jag verkligen glad för. Ofta ville de tacka för min hjälp, som var så lite från min sida, kanske hjälpt till att läsa ett brev, ringa en socialarbetare, små grejer, med att bjuda på kaffe fast de bara hade några få slantar kvar. En tankeställare verkigen, att det verkar vara lättare att dela med sej av det lilla man har, och de som har allra mest har helt glömt bort hur man gör, eller hur nära det trots allt är för oss alla att drabbas av livets orättvisor.

En liten hundleksak i denna ...
Kissen övervakade det hela.

7 kommentarer:

Monica sa...

Det är toppen Anna! Helt underbart och värmande! Precis idag tänkte jag också att jag ska lägga ned ett julkort och de allra finaste som är som små tavlor och så läser jag här att du gör det:-), bara en sådan sak och vilka leenden man får tillbaka och värme. Vad vi är stolta över dig, ja att du var en toppstudent här i Sverige och sedan en toppstudent i UK som slog universitetet med häpnad och sedan dina många talanger, det gjorde oss stolta och glada och att vara människa med förutom en skarp hjärna ha ett så vackert sinne och hjärta det gör oss än mer stolta. Vet så många liv du räddat och jag tror vi alla får ansvara en dag för det liv vi lever och levt, absolut. Och din kompis är en underbar tjej och så vackra ni är, helt underbara, fast ni verkar inte tänka så mycket på den biten men andra:-). Ja jag har kanske en liten del i allt som fött dig:-), varit en hyfsad förebild:-), puss och kram älskling <3<3<3

Annika sa...

Åh vad bra!!
Jag brukar ge via frälsis, eller andra organisationer. När K var liten "adopterade" vi ett barn, oftast ngn som var lika gammal som K.
Vi fick önskelistan som den flickan skrivit, och sen köpte vi leksakerna åt henne. Vi visste aldrig vem det var eftersom det skedde anonymt.
Numera skänker jag bara pengar, men jag skulle gärna göra som du.
Så fint och bra tänkt av dig och alla andra som gör detta!

Steel City Anna sa...

Mamma: haha ja men ar man riktigt smart sa fattar man vad som ar viktigt i livet :) manga blir glada for en julhalsning och en pratstund ocksa.

Annika: ja, nar man delar ut sjalv sa ger man ju ocksa av sin tid och lite social varme, men man kan ju hjalpa fler genom organisationer. Gillar att kombinera.

Fint med onskelistan, ar de sma sa tror de kanske pa Tomten pa riktigt da :)

Monica sa...

Så roligt och fint det Annika berättar och det känns som alla länder har förstått detta med att dela med sig på ett annat sätt än vi, kanske beroende på världskrigen. Men nu ser jag en förändring här också, det är många som gör något idag, nu börjar organisationer och kyrkor berätta mer om att det är väldig många som hjälper till, folk som har fullt upp med sina egna arbeten men bara en timme har stor betydelse säger de som står mitt uppe i allt. På Stockholms central finns ett sjukhus och många fler än vi fattat är sjuka när de kommer hit och de har rätt till sjukhusvård och remitteras vidare. Men det gäller att man inte helt glömmer de andra...de som finns på våra gator jämt, att de också får något och när man ger till en hemlös ser de helt chockade ut och tackar sedan.

Fint med önskelistan som Annika berättar om. Det kan vara svårt att veta hur man ska hjälpa men inget kan bli fel tror jag av att visa medmänsklighet. Och det ger väldigt mycket att få direktkontakt, en kvinna på marken gav jag i helgen en julpåse, (har ett julpåseprojekt på egen hand), hon väntade sedan på att jag skulle komma ut igen från affären för att tacka igen, såå fina julklappar hon hade nu sa hon att ge själv och också lite att äta, hon fullkomligt lyste av glädje och man känner sig, ja sorgsen hur det är, förundrad över deras styrka och samtidigt lite glad.

Steel City Anna sa...

Mamma: hoga skatter och folk tror att folkhemmet fortfarande existerar tror jag. En annan kultur.

Anne-Marie sa...

Vilket bra initiativ!
Du och Karl Bertil Jonsson (han på julafton i TV :)) gör bra saker.

Steel City Anna sa...

Anne-Marie: tack :)