måndag 13 juni 2016

The very last of the bluebells

Ett sista inlägg om dessa fantastiska skönheter, vars tid nu är förbi för i år, får det faktiskt bli. Och det blir många bilder, igen. En helt ljuvlig kväll var det med sol och en tät, tung doft av parfym i hela skogen från dessa mattor av blålila. Jag kände till och med doften när jag åkte förbi med bussen och satt vid ett öppet fönster!

Den som är intresserad av fotografi kanske tycker det är kul att jämföra med detta inlägg, där blommorna har en annan nyans. De bilderna är tagna mitt på dagen med mestadels molning himmel, i detta inlägg fotade jag sent på kvällen i sol. Jag har länge väntat på ett tillfälle att fota i kvällssol och få de där klassiska skuggorna av trädstammar över blommorna, men jag tycker nog att färgen var finare och det där magiska skimret bättre i det andra inlägget.



























4 kommentarer:

Monica sa...

De är så otroligt vackra! Underbara foton du tagit! Så fint med ljuset och den klara blå färgen.

Annika sa...

Så fint, så fint!!
Ja, det är verkligen en njutning när hela marken är fylld av de där skönheterna. OCH massorna. Er sort planteras här, växer inte vilt.
Ljus när man fotar ja, det kan verkligen göra bilder olika. Det brukar vara svårt att fota mitt på dagen i gassande sol pga det skarpa ljuset, men just kvällar och morgnar bjuder på vackert ljus. Molniga dagar är också rätt så tacksamma, så sant.
Bägge inläggen bjuder på jättefina bilder.

Steel City Anna sa...

Annika: det är verkligen en underbar tid när dessa blommar och skogen doftar. Svårt att fånga på bild riktigt hur ljuvligt det är! Och ljuset ändrar jättemycket hur färgen uppfattas. Kul att du gillade bilderna :)

Steel City Anna sa...

Mamma: jag är så glad att jag fick några motljusbilder till slut ... Mycket som ska klaffa - Det ska vara bluebellstid, det ska vara soligt och dessutom på kvällen och jag ska vara ledig och befinna mej i skogen :)