måndag 6 juni 2016

Woolley Woods

Den lilla skogen Woolley Woods är ett intressant ställe, bara några minuter från shoppingen i gigantiska gallerian Meadowhall. Här råder lugn och ro och det finns ett rikt växt- och djurliv. På våren är hela marken täckt av bluebells.

Det är också en historiskt spännande plats. Namnet Woolley Woods kommer av det gamla anglo-saxiska ordet Wolveleghes som betyder skog där det finns vargar. Namnet gavs någon gång mellan AD 600 och 1100. Vid slutet av medeltiden var alla vargar i England utrotade. I den östra änden av skogen finns en koja av sten, och den sägs tillhöra vargen Fenrir som spökar här. Han är ett riktigt monster till varg, och måste bindas av en magisk kedja så att han inte förgör världen. Myten om Fenris kommer från asatron och vi känner igen honom kanske som Fenrisulven? Det märks att det varit vikingar här!

Skogen är så kallat ancient woodland vilket betyder att denna mark har fått vara ifred som just skog i hundratals år. Henry XIII tog skogen från munkarna av Coventry 1539, efter honom var det the Earls of Shewsbury som ägde den och sedan the Duke of Norfolk fram tills förra århundradet. Skogen hör nu till Sheffields kommun sedan 1925 och det är fritt att vandra här.






6 kommentarer:

Monica sa...

Så alldeles otroligt intressant och spännande!

Steel City Anna sa...

Mamma: det är vackert här och så kul att läsa om vargen :)

Annika sa...

Vilken spännandehistoria. GILLAR sånt. Gillar bilderna också!
Tänk om du skulle råka se spökvargen ngn ggn. HUA!
Sånt som jag gillar att tänka på, men egentligen inte alls skulle vilja se, hihi!!

Anne-Marie sa...

Var du där tidigare i våras? Ser ut så nästan på bilderna.
Det finns många intressanta platser och du verkar ha ovanligt många i ditt område. :)

Steel City Anna sa...

Annika: haha ja usch spökvargen slipper jag gärna :) jag tyckte det var tillräckligt spännande med kojan :)

Steel City Anna sa...

Anne-Marie: ja bilderna är från tidigare i våras när löven just slagit ut. Det här är en plats man lätt missar tror jag. Men helt sagolikt fin skog när man väl gått in i den.